Om det är det traditionella Japan man jagar är Kyoto den perfekta motpolen till Tokyo. Med nära 1,5 miljoner i befolkning är Kyoto långt från en småstad, men den har en helt annan känsla om man jämför med andra japanska städer i samma storleksordning.

Kyoto var en av få större städer som besparades från förstörelse under andra världskriget, vilket märks inte minst på mängden kulturskatter som huseras just i Kyoto – t.ex. en fjärdedel av Japans alla designerade nationalklenoder. Tyvärr har japanerna själva i efterkrigstiden inte alltid visat lika mycket respekt för stadens arv som det amerikanska krigsministeriet faktiskt gjorde. Kyotos traditionella köpmannahus, machiya, ansågs för brandfarliga, för mörka och framför allt för kalla under vintern – och saken gjordes inte bättre av att det var sant. Husens skönhet räckte många gånger inte som argument för att bevara dem istället för att riva och bygga upp på nytt i västerländsk stil. Bara mellan 1983 och 1993 halverades antalet byggnader i staden som stått sen innan kriget. På 2000-talet har dock vinden äntligen vänt och det finns nu många som arbetar intensivt för att bevara de åtminstone 25 000 machiya som finns kvar.

©Felice Beato | Public Domain Mark 1.0

Historia

Kyoto var Japans, eller statsbildningen Yamatos, andra “permanenta” huvudstad efter Nara, från 794. Vad som menas med permanent här är att inte längre helt sonika flyttade huvudstad så fort kejsaren dog, enligt shintoistisk tradition. Kyoto behöll titeln ända fram till 1868, då kejsaren flyttade in i den f.d. Tokugawa-slott i hamnstaden Edo, som då bytte namn till Tokyo (“den östra huvudstaden”) och officiellt blev huvudstad.

Mellan 794 och 1868 var dock den egentliga makten oftare utanför än innanför stadens gränser, vare sig det var i Kobe, Kamakura, eller Edo. Ända sedan 600-talet hade makten inte legat hos kejsaren, utan först hos Soga-klanen, senare hos Fujiwara-klanen. Från slutet av 1100-talet började den nya krigarklassen, samurajerna att ta plats i maktens salar och 1185 grundades det första shogunatet i Kamakura, söder om dagens Tokyo.

Under Muromachiperioden (1337-1573) återvände makten till Kyoto då det nya shogunatet gjorde staden till sin administrativa huvudstad. Detta var en gyllene ålder för Kyoto och många av stadens främsta tempel, som den gyllene paviljongen, silverpaviljongen och den himmelska drakens tempel uppfördes först under den här perioden. Tyvärr ödelades i princip hela staden under Oninkriget (1467-1477) och även om staden så småningom blev återuppbyggd försvann makten permanent från staden iochmed början på Edoperioden.

Under andra världskriget besparades Kyoto i stort från de allierades bombräder. Den största anledningen till detta var faktiskt att Kyoto hade den tvivelaktiga äran att finnas med på listan över kandidater för atombombning. Den amerikanska administrationen menade att Kyoto, som var en intellektuell stad, bäst skulle kunna uppskatta vidden och betydelserna av atombomben, och därmed skynda på Japans kapitulation. Dåvarande krigsminister Henry L. Stimson hade dock besökt Kyoto på sin smekmånad och kunde uppskatta stadens historiska värde och skönhet och lyckades se till att staden till slut togs bort från den ödesdigra listan.

Väder

Sightseeing

©Pietro Zuco | CC BY-SA 2.0 Generic

Kyoto har minst sagt sin beskärda del av sevärdheter. Nära 1700 buddhistiska tempel och över 800 shintoistiska helgedomar samsas i staden. Dessutom har staden inte mindre än 17 världsarv (designerade av UNESCO, 1994).

Världsarvslista