I Japan är barnadoptioner väldigt ovanliga, något som brukar förklaras med att i Japan så är blodsband traditionellt väldigt viktiga. När det kommer till föräldralösa barn är det vanligast att de omhändertas av släktingar, som i de flesta fall aldrig formellt adopterar barnen. Många barn vars föräldrar och/eller övriga släktingar av olika anledningar inte kan ta hand om dem åker in och ut på japanska barnhem, och hamnar bara undantagsvis hos en fosterfamilj. Omkring 25 000 barn bor på sammanlagt ca 400 barnhem.

När det kommer till internationell adoption av japanska barn är det än ovanligare. Under hela 2000-talet har inte ett enda barn adopterats från Japan till Sverige. För att som svenskt par få adoptera ett japanskt barn krävs starka och långtgående band till landet. Det krävs också att föräldrarna bor tillsammans med barnet i ett halvår (i Japan) innan adoptionen slutgiltigt godkänns, något som inte är möjligt på ett turistvisum som bara gäller i 3 månader.

Det finns däremot en lång tradition av vuxenadoption i Japan – vanligast är att en familj utan egen son adopterar sin äldsta dotters man, som då bär vidare familjenamnet. Av 83 505 adoptioner som godkändes under 2004 i Japan var hela 98.5% vuxenadoptioner.