Edoperioden är den period som följde den blodiga inbördeskrigsperioden Sengoku och sträcker sig från 1603 fram till året innan Meijirestaurationen, 1867. Under Edoperioden styrdes Japan av Tokugawaklanen och kallas därför också ibland för Tokugawaperioden.

Perioden karaktäriserades framför allt av relativ fred, men också av att Japan stängde sig för omvärlden under vad som senare kommer att kallas sakoku (“kedjat land”) då det blev belagt med dödsstraff för utlänningar att olovandes vistas i landet. Medan bland andra portugisiska och spanska missionärer slängdes ut läts dock holländarna fortsätta handla med japanerna, först från Hirado, senare till den artificiella ön Dejima i Nagasakis hamn.

Mycket av det som man i väst förknippar med det traditionella Japan – sumobrottning, geishor, netsuke, ukiyo-e och så vidare fick sin nuvarande form under just den här perioden. Det var först under Edoperioden som bla.a. skulpturkonsten rörde sig bort från religiösa (framför allt buddhistiska) motiv.