Hachiko var en numer världsberömd hund som levde i Shibuya i Tokyo på 1920- och 30-talen. Hachiko var en akitahund, en släkting till den mer populära shibahunden. Det som utmärker akita som ras är framförallt deras lojalitet, något som historien om Hachiko inte minst är ett gott exempel på.
Okänd fotograf | Public Domain Mark 1.0
Hachiko ägdes av en professor Ueno, anställd på Tokyouniversitet dit han pendlade med Yamanotelinjen från Shibuya. Detta område är idag ungefär Tokyos motsvarighet till New Yorks Times Square, men på 1920-talet var det betydligt lugnare och lantligare, med flera risfält på gångavstånd. Här, utanför stationen satte Hachiko tidigt i vana att sitta och vänta på att professor Uenos skulle komma hem efter jobbet, för att gå hem tillsammans.
Men! En dag kommer inte professor Ueno hem – han har under dagen dött mitt under en lektion på universitetet av en plötslig hjärnblödning. Hachiko satt som vanligt utanför stationen och väntade, och väntade, men efter flera timmar utan att se skymte av professorn vände Hachiko hem till Uenos änka. Dagen efter gick Hachiko tillbaks till stationen igen, för att vänta på husse, och nästa dag lika så, och så fortsatte det. Hachiko slussades ett tag mellan olika familjer och hus men han såg alltid till att komma tillbaka till Shibuyastationen, samma tid, varje dag, i hopp om att hans älskade husse skulle återvända.
Hachiko blev tidvis utsatt för bus och ovett av bråkiga ungar och stationspersonalen trodde han var en herrelös byracka och försökte köra bort honom. Inget kunde dock få Hachiko att försumma sin självpåtagna plikt. Så småningom kom Hachiko också att bli omskriven i tidningarna, då en reporter som hade känt professor Ueno kände igen Hachiko en dag då han råkade ha vägarna förbi i Shibuya. Hachiko blev en rikskändis och fick under sin livstid till och med en staty uppförd efter sig, precis bredvid den plats han hade för vana att sitta och vänta.
1935, nästan 10 år efter professor Uenos död så dog även Hachiko, utanför en izakaya mellan sitt hem och Shibuyastationen.
Statyn av Hachiko finns kvar än idag och är ett av Tokyos populäraste riktmärken. “Vi ses vid Hachiko” säger man helt självklart om man ska träffas i Shibuya. Eller, ja, kvar och kvar, originalstatyn blev tyvärr nedsmält under andra världskriget för att användas till ammunition. Direkt efter krigsslutet uppfördes dock en i stort sett identisk kopia av originalet, gjord av originalskulptörens barnbarn.
Historien om Hachiko är en rörande och sorglig historia men framför allt tolkar man den i Japan som en berättelse om obeveklig lojalitet mot ens mästare, ett av fundamenten inom konfucianismen och lika aktuellt i dagens Japan som under samurajperioden. Historien om Hachiko har även spritt sig långtbortom de japanska kusterna – “vår man i Hollywod”, Lasse Hallström, regisserade till exempel en film om Hachiko med titeln “Hachiko – en vän för livet” (2009) med Richard Gere i huvudrollen som professor Ueno.
Den som vill se den tvättäkta Hachiko kan faktiskt göra det än idag – på National Science Museum of Japan i stadsdelen Ueno finns nämligen hans uppstoppade lekamen utställd – ett gott exempel på hur japaners syn på djur inte är riktigt samma som i Sverige.
