I Japan är nyåret, o-shogatsu, den absolut viktigaste högtiden och av stor betydelse inom japansk buddhism, shintoism och inte minst folktro.

Till skillnad från i väst är nyår framför allt en familjehögtid och i huvudsak är det de tre första dagarna efter nyåret, inte nyårsaftonen, som firas. Under dessa dagar (sanganichi) samlas man i hemmet och äter en speciell typ av japansk matlagning som kallas för osechi med mycket kalla rätter som alla fyller en symbolisk funktion som ska ge en tur under resten av året. Till exempelvis äter man japanska tigerräkor så att man ska leva tills man blir så gammal att ens rygg kröks, likt räkans. Man besöker också under dessa tre dagar tre shintoistiska helgedomar och ber om tur och framgång vid varje.

Även nyårsaftonen firas dock – vanligtvis med ett “countdown party” med nära och kära samtidigt som man slötittar på den japanska melodifestivalen Kohaku. Innan eller efter tolvslaget beger man sig tillsammans till ett tempel eller en helgedom. Vid tolvslaget så ringer mängder av japanska tempel 108 gånger “ut det onda” – en ringning för varje en av de 108 bonnou, orena tankar, som förhindrar oss från att uppnå nirvana.

Traditionellt följde man i Japan den kinesiska månkalendern där nyåret infaller i februari eller mars och signalerar vårens ankomst. När Japan gick över till den gregorianska kalendern 1872 i samband med Meijirestaurationen flyttade man helt sonika hela högtiden till januari.

Under Januari 1-3 är nästan allt – från turistattraktioner till affärer och restauranger – stängt i Japan, med undantag för butiker i de stora varuhusen. Om man är nära vän med en japansk familj och tillåts störa under den här perioden är det en underbar tid att vara i Japan, men om man reser som turist är det inte att rekommendera.